11 08 12 (Roadtrip, första stoppet)

Jag och Tove åkte bil upp till, och runt en aning i, Norrland. Den första dagen stannade vi på Sveriges troligen mest idylliska plats.

Rönnäs.

Mer om det alldeles strax. Först vill jag bara att ni ska se Våldtäktsvagnen, som jag dubbade den. Vårt färdmedel. Vår sovplats, några gånger (fast egentligen inte ofta nog; vi var galet bortskämda hela tiden).

Hur som helst, här är den.


En folkvagnsbuss, men inte den där romantiska varianten man tänker sig när man hör ordet. Det förekom ingen hippieism, inget Little miss sunshine. Den här bilen är mer våldtäktsinspirerande än den är kärleksimponerande. Tonade rutor så det är nästan omöjligt att se in. Grå och otroligt anonym fasad. En stor jävla resårmadrass mitt i alltihop.

Ungefär världens bästa idé. Resårmadrassen, alltså. Toves far peppade på att vi skulle ta den här bilen istället för deras Saab. De kom på besök och hade med sig Våldtäktsvagnen. Han visade den, och vi tänkte visst. Det här ser väl ut att vara bra. Man sitter högt och ser bra och allt sånt.

Sedan öppnade han dörren på sidan. Och där var den, madrassen. En hel - en RIKTIG - säng. Allt förutom ben. När vi sov där hade vi bäddmadrass, ett tjockt och skönt täcke, två kuddar var.

Förra året var Tove och jag på cykelsemester på Gotland. Vi trampade som idioter hela dagarna och spände upp tältet och nästan svimmade däri på kvällarna, på hårda liggunderlag i sovsäckskokonger. Svettigt, fuktigt, tungt och jobbigt.

Vi tänkte från början att det skulle vara en sån enorm lyx att bara slippa cykla runt överallt, och att tältandet därför inte skulle vara något problem.

Men sen. Sen fick vi tillgång till Våldtäktsvagnen, och allt förändrades. Alltså, ni ser ju! Dessutom är den liten nog osv att checkas in som tält på camping. Det kändes ganska fuskigt, men det kändes oändligt lyxigt.

Särskilt i kontrast till förra årets eskapader.

Men nog om vagnen. Kom så drar vi oss tillbaka till den ultimata idyllen som vi fick uppleva den första natten på vår resa. Den natten sov vi inte i Våldtäktsvagnen. Nej nej, den natten fick vi en egen jävla lägenhet. Där fanns en dubbelsäng och allt.

Vi kommer dit snart.

Först bara en bild för att visa rådande väderlek just vid det tillfället.

Och sedan en bild för att börja illustrera just hur idylliskt där var.

Här kommer Jessica, fina, snälla, mysiga Jessica.

Först bara en parentes: Det här är en av många anledningar till varför det är tråkigt att visa bilder digitalt, eller främst att visa bilder på internet. På www. En fin print av den här bilden skulle visa den ganska intressant. Men här, 747 pixlar bred, är den mest bara lite halvtrist. Bilden under visar ett utsnitt i cirka 80% storlek av originalet. Det är sånt man inte ser på www.

Men det där är något jag kan pladdra på om någon annan gång. En liten föreläsning eller nåt sånt. Nu åter till idyllen.

Det där var då Jessica. Det var henne och hennes kille/karlslok/pojkvän/sambo, osv etc, Anders som vi var där och hälsade på. Och deras underbara varelse vid namn Timmer, som kommer på bild alldeles strax. De bor på världens underbaraste gård i världens underbaraste by, i världens gulligaste lilla hus under världens gulligaste lilla förutsättningar.


Här kommer vi, liksom, och tränger oss på. Dundrar upp med Våldtäktsvagnen för uppfarten och har i förväg tvingat till oss (nåväl, frågat om) eventuell sovplats.

Och vad möts vi av?

Grillparty. Världens godaste mat, i världens mest idylliska idyll.

Det här var en väldigt farlig början på vår resa. Jämför man med förra årets Gotland, så började den dagen med att vi kom iväg på tok för sent, med ett cykeldäck vi inte trodde skulle hålla, i monsunregn; vi fick inte upp tältet förrän solen hade gått ner. Det var väldigt mycket misär den gången.

Den här gången? Absolut noll procent misär.

Men det är väldigt farligt att börja sin resa med den här bra-nivån. Ju högre man kommer, desto längre fall och så vidare.

Nu tar vi och förstärker bilden av idyllen en aning. Nämnde jag att Rönnäs ligger i Dalarna?

Får det lov att vara ett stycke utsikt över en liten del av byn från gården, månne?

Grillmästare Anders.

Det fina paret. Här är också en bild jag valt att visa i två bilder; den senare är ett utsnitt i ungefär 60% av originalstorlek.



Och här är Timmer! Nog den härligaste hund jag mött. Hans hobby: gräva hål.


Fler djur på gården förutom hönsen och hunden - en sån häringa.


Efter grillningen, en liten utflykt till fäboden i skogen.




Ett litet Timmer-medley.




Så fina och bra!


Så fint och bra!

(Tillbaka på gården, mer utsikt) så fint och bra!

Efter glass och jordgubbar och te promenerades vi ett par hundra meter ner till byhuset, i vilket en lägenhet stod redo till vårt förfogande. Dubbelsäng, egen toalett, och allt det där. Sömnen var lättfunnen.

Nästa morgon: dimmidyll. Eller idylldimma. Eller bara dimma i idyllen. En hund rastades utanför köksfönstret.

Utsikten var just för tillfället förvisso ganska fin, men inte den sträckte sig inte så långt.

Här fick vi sova.

När vi kom tillbaka upp till vårt värdpar bjöds det på lyxfrukost med både gröt, fint och härligt bröd, körsbär, allt, allt man kunde tänka sig vilja ha. Förutsatt att man var jag. Vilket jag var. Alltså: Där fanns allt jag kunde tänka mig vilja ha i frukostväg.



Det här var alltså den första morgonen på vår resa.

Farligt, minst sagt.




Bilden på fågeln får avsluta det här inlägget. Inlägget från resans första stopp.

Tack Jessica och Anders för allt det fantastiska ni bjöd oss på!

.