11 07 14 (Mjölby)

Sagan om ett samhälle; sagan om en småstad.



Upp i rimlig tid, ladda resekort, ombord på tåg. Dagens första krok för att hänga minnen på: Hon som sitter två säten framför mig och lyssnar på någon slags technomusik som går ut på att upprepa samma fras om och om igen i ungefär sju minuter. Lyckligtvis fann jag ett par gamla slitna hörlurar längst ner i min väska och kunde kontra med min egen musik, alldeles precis över rimlig ljudnivå. Ty om jag lyssnade på rimlig ljudnivå hörde jag fortfarande technotjejens musik genom min egen. Jag glömde säga åt henne att ta ett noggrant farväl av de toner som hon nu skulle förlora förmågan att höra, som skulle ersättas av tinnitus och försvinna. Men å andra sidan var klockan tio på förmiddagen. Hon kanske inte hade fått något kaffe. Det kan vara värt att döda några frekvenser för att kompensera kaffeförlust.

Men vad spelar något av detta för roll? Ingen. Det spelar ingen roll. Det har ingenting med någonting att göra, förutom att det var vad som hände under vägen dit. Vägen till Mjölby.

Vad hände sedan i Mjölby då, som gör att det är viktigt nog att ta upp? Inget. Inget särskilt. För väldigt många, i alla fall. Jag harvade på lite på ett projekt tillsammans med David Torell och Mattias Frisk. Det handlar till stor del om Mjölby porslinsrävsmuseum och till stor del handlar det också om Mjölby självt. Och även om andra saker. Mer detaljerat än så kommer jag inte nämna det.

Hur som helst kommer det i slutändan bli ett massivt didaktiskt epos av enorma proportioner, som kommer kunna lära dig något om vad det är att bo i vår del av världen, bland annat. Det kommer bli lika magiskt som det kommer bli massivt, och lika inspirerande som det kommer bli imponerande.

Typ.

Det är ju alltid svårt att säga innan det är klart, och klart är det inte än på ett tag.

Men! Bara för att man är på en plats för att jobba med ett särskilt projekt, betyder ju inte det att man inte samtidigt kan syssla med annat vid sidan av.

Således kommer här en lite mindre berättelse om en dag i Mjölby, en dag i juli månad, tvåtusenelva år efter en fiktiv karaktärs födelse i en av världens mest populära böcker.

Här följer så sagan om Möjlby. Gör dig beredd på att inte bli imponerad. Gör dig beredd på att titta lite på några bilder, och sen är det inte så mycket mer med det ... Ja. Gör dig beredd på det.




Nu har ni fått bilda er en uppfattning om hur Mjölby ser ut. Kom så går vi in i en gammal skolbyggnad eller vad det nu är. Dr. Alban håller till där inne! Följ med.



Där är han! Han är för Pepsi, tror jag.


Det var allt. Häng med ut igen.




Kom ihåg att tvätta händerna!




Nedan följer en katt.



Avancerad vitbalans.



Här sker ett tidshopp. Under tiden har intervjuer, matinköp och -intag, med mera, ägt rum.
Efter tidshoppet: ölbärs i ateljén.








Nu vill jag bara pausa det hela en sekund, för nästa bild tycker jag jättebra om. Vänligen fortsätt.

Det var allt. Hoppas du blev alldeles lagom underväldigad efter den svulstiga inledningen. Kanske kan jag göra något bättre nästa gång. Så det är bäst du inte glömmer bort det här.